2010/11
Jag befinner mig i Jonas soffa, han är i duschen och jag passar på att reflektera lite över året som gått. 2010 har gått så otroligt snabbt men samtidigt är det absolut det långsammaste året jag någonsin har varit med om. det känns som om det bara var några månader sedan jag firade in 2010 med slagsmål och tårar ute i skogen hos jonas klasskompis samtidigt som om det känns så otroligt avlägset. Det jag nu minns bäst med 2010 är nog samma som jag alltid kommer minnas; Känslan av att stå på ett studentflak tillsammans med de vapendragare man hade haft de senaste 3 åren och skrika lungorna ur sig i frihetens namn med hela stadens blickar riktade mot sig eller kanske hur det kändes att vakna upp efter studentnatten och få verkligheten slungad i ansiktet som en rak höger? Det finns många som har varit saknade år 2010, speciellt under den sista delen av året; här kommer några exempel på de mest påtagligt saknade: Jonas, alla de dagar och nätter han befunnit sig i andra delen av landet. Stina, alla de gånger jag har behövt någon att dela en flaska vin, ett paket cigg och livets mysterier med. Josefin, alla gånger jag behövt övertalas om att allt kommer att lösa sig. Jasmine, alla de gånger jag har velat lyssna på Bob Dylan och låtsas att jag är född en annan tid. Ellen, alla gånger jag har behövt skratta tills jag gråter. Felicia, alla gånger jag har kollat på serier eller varit bakis och önskat mig sällskap. Jessica, alla gånger jag vill tänka tillbaka och minnas hur fint allt var 2007/08 eller de gånger jag bara behövt en blick som aldrig dömer och alltid förstår. Om jag skulle beskriva året med 5 ord skulle det nog bli följande: Kaffedrickande, TV-tittande, Nikotinkickande, Frustration och Rastlöshet. Och om någon undrar förresten; mitt nyårslöfte är att fimpa. på riktigt. peace.
...helt okej.
December går fort. Fort är bra. Bra går fort. Jag mår ganska bra för övrigt, kanske för att det är december eller kanske just för att det går fort? Eller av helt andra anledningar, vem vet? Iallfall så trivs jag helt okej med allting och bara det är för mig en ganska ovan känsla nu för tiden. visst finns det saker som jag gärna skulle ändra på men den där gnagande känslan av att allting bara går åt fel håll är inte lika påtaglig som vanligt. Jag har fortfarande inga planer och mina mål som förr var så tydliga går knappt att urskilja längre men det känns ändå... helt okej. jag vet att det kommer snart, snart är det min tur. vad det är har jag däremot ingen aning om och även om det oroar mig så känns det... helt okej. Jag skulle som vanligt helst vilja befinna mig i en annan tid, på en annan plats, men att vara där jag är nu känns ändå... helt okej.
disorder
scenario: en mysig hemmakväll i vardagsrummet. mamma, syster och jag spelar gitarr, tommy sitter vid brasan och en mysig stämning svävar i luften. Systers pojkvän knackar på dörren och kommer in i rummet. stämningen förändras genast, pojkvännen lite halvnervös, mamman jättenyfiken och beslutad om att lära känna sin dotters pojkvän litelite bättre, tommys ständiga lugn, mitt egna försöka att hålla tillbaka skrattet över den väldigt klyschiga: "välkommen till familjen, känn dig inte besvärad alls även om vi alla vill veta allt om dig och om du sårar vår kära dotter/syster så dödar vi dig så känn ingen press på att göra ett bra intryck"-situationen som vi alla hamnat i. Jag tänker att jag ska bryta isen och göra allting mindre outhärdligt genom att spela lite Lilla Lovis (efter två öl verkar det som en bra idé, lovar.) "Lyssnar du på Lilla lovis?" frågar jag glatt pojkvännen och sätter på "spottar aldrig ut" på hög volym. mitt försök till att skapa en lättsam stämning misslyckas dock brutalt när mamman flippar ut och skriker "SÄNK!, STÄNG AV! och SÅ HIMLA ONÖDIGT!" medans hon kämpar för att hitta ett sätt att avbryta musiken som strömmar genom hela rummet. texten är oundviklig för alla och orden träffar som spjut. SUGER. KUK. TAMPONG. allt är kaos. när musiken plötsligt stannar tar det ungefär 30 sekunder innan systern och pojkvännen har ursäktat sig halvlamt och avlägsnat sig från rummet. ett par vassa och upprörda ögon stirrar på mig och egentlligen är alla upprörda ord som kommer ur mammans mun överflödigt för att förstå allvaret och känna spänningen i luften. jag hade tydligen förstört kvällen och satt pojkvännen, mamman, systern och (jag lyssnade inte så noga här...) antagligen hela världen och alla barn i afrika i en pinsam och onödig situation. jag har haft det på känn länge men då har det mest vart på ett kul och ganska charmigt sätt men för första gången känner jag mig nu på riktigt som familjens supersvarta får and i don't think i like the feelin'. peace
att spy nykter är inte lika kul som att spy full.
att jobba med barn har sitt pris. man blir utsatt för snoriga fingrar och bakterier och virus och svinkoppor och löss och andra sjukdomar som har en förmåga att sprida sig som löpeld mellan barn. som fröken lyckas man undvika dessa smittor rätt bra genom att använda handsprit, tvätta händerna och liknande plus att man också lyckas utveckla ett visst skydd när man omger sig med de här bakterierna hela tiden. annat är det för oss vikarier. vi är aldrig på samma ställe länge nog för att vänja oss och när man väl tror att man har lyckats ducka för en sjukdom så snubblar man på en annan. denna gång snubblade jag visst på den vidrigaste sjudomen ever - vinterkräksukan. jag vaknade upp igår natt av en våg av illamående, rusade till badrummet och hann knappt fram till toaletten innan jag kaskadspydde tills jag nästan svimmade. jag kan inte minnas när jag spydde nykter sist så därför förstod jag ganska snabbt att det var nåt fel och detta bekräftades när jag några timmar senare vaknade med 39 graders feber. jag skulle ju shoppa julklappar hela helgen men istället spenderades gårdagen alltså helt utslagen i soffan. mitt födointag för dagen var tre lättsaltade chips, två värktabletter och några klunkar vatten. som tur är slår vinterkräksjukan i de flesta fall till lika snabbt som den försvinner och idag när jag vaknade var jag nästan feberfri så jag har nu druckit lite yoghurt och tagit några bett av en macka och håller tummarna för att jag lyckas hålla allting nere..