the wandering daughter

att jobba med barn har sitt pris. man blir utsatt för snoriga fingrar och bakterier och virus och svinkoppor och löss och andra sjukdomar som har en förmåga att sprida sig som löpeld mellan barn. som fröken lyckas man undvika dessa smittor rätt bra genom att använda handsprit, tvätta händerna och liknande plus att man också lyckas utveckla ett visst skydd när man omger sig med de här bakterierna hela tiden. annat är det för oss vikarier. vi är aldrig på samma ställe länge nog för att vänja oss och när man väl tror att man har lyckats ducka för en sjukdom så snubblar man på en annan. denna gång snubblade jag visst på den vidrigaste sjudomen ever - vinterkräksukan. jag vaknade upp igår natt av en våg av illamående, rusade till badrummet och hann knappt fram till toaletten innan jag kaskadspydde tills jag nästan svimmade. jag kan inte minnas när jag spydde nykter sist så därför förstod jag ganska snabbt att det var nåt fel och detta bekräftades när jag några timmar senare vaknade med 39 graders feber. jag skulle ju shoppa julklappar hela helgen men istället spenderades gårdagen alltså helt utslagen i soffan. mitt födointag för dagen var tre lättsaltade chips, två värktabletter och några klunkar vatten. som tur är slår vinterkräksjukan i de flesta fall till lika snabbt som den försvinner och idag när jag vaknade var jag nästan feberfri så jag har nu druckit lite yoghurt och tagit några bett av en macka och håller tummarna för att jag lyckas hålla allting nere..