Emma has no fear, cause she's got a lot of beer.
bild av felicia men hon tyckte inte den var tillräckligt fin att ha med i sitt PA.
Jag har lovat att det ska bli bättring och nu blir det det. jag tänkte inleda med en ungefär en månad försenad summering av 2009, here we go:
Nyår firades hos Stina. Kvällen kommer jag knappt ihåg men jag vet att jag blev kallad hora, dansade in det nya året med mina fina vänner + en alkoliserad ny bästis från jamaica som sjöng med oss så gott han kunde. Efterfesten var väldigt konstig men trevlig och det var en salig blandning folk som vaknade upp överallt i lägenheten på morgonen. Nyår var nog det enda positiva med januari som annars framskred som ett töcken. Jag sov knappt alls och mådde inget vidare och även om jag försökte köpa mig fri från den konstiga och obehagliga känslorna som fyllde mig och växte för varje sekund med skivor, böcker och regelbundna fynd på Banana Moon men det hjälpte inget vidare. Resten av den kalla perioden av 2009 fortsatte ungefär exakt så och ingenting blev direkt bättre. Jag rökte och jag söp och jag var arg för det mesta, riktigt jävla arg.
Maj månad kom tillslut efter ett halvår som mest bara varit tomt och det var här någostans i berättelsen om 2009 som Jonas dök upp helt oväntat och räddade mig från allt som tyngde ner mig. det var nog där allting vände. året som jag trodde skulle gå i sorgens och saknadens tecken tog en helt ny vändning och började kretsa kring skratt, billig tysk öl och glädje. det var en sån total omställning för mig och jag lät mig helt och hållet förloras i det nya, det glada och det underbara. det kom som en karatefylla och fyllde mig med ny energi och det lämnade mig med minnesluckor som gjorde att allt som varit så jobbigt innan bleknade och blev svårare och svårare att komma ihåg, likt fyllebråk och dumma beslut förvinner i dimma efter en underbar fylla.
Hösten kom och jag kände mig stabilare än någosin. Mina vänner fanns där hela tiden trots att jag kanske försummade dem vissa stunder när jag lät mig föras iväg av allt det nya och de fanns där fast vi inte träffades så mycket som jag önskade att vi skulle göra.
November och deceber försvann lika snabbt som de kom och år 2009 var slut. det hade jag aldrig trott när det började. jag kan nog med rättvisa kalla år 2009 för motsatsernas och kontrasternas år.
peace va!
Kommentarer
Postat av: stina u
jag kan inte mer än hålla med om de sista meningarna. det är rätt så sjukt men ändå så fint.
Trackback