the wandering daughter

Det känns ganska bra allting och jag har haft ett par fina veckor med sol, myggbett och fest. Jag och Jones har haft ett par mysiga veckor i Lindesberg. Vi har sovit länge, åkt ut och badat med matsäck och mamma, lagat middagar, grillat, druckit drinkar, gått promenader, fyllt våra lungor med kära, pussats, kollat på alla Saw-filmer, ätit chips och dip, firat 1-års-dag på en filt med lyxpicnick (ost och kex, mousserat, jordgubbar, vindruvor) och jag har blivit nykär igen. Det sistnämnda märks tydligare nu när han åkt hem, när jag till och med saknar hans irriterande vana att bita på naglarna till exempel. det är ju katastrof. men ganska fint ändå, jag har nämligen varit rädd för att alla förhållanden blir tråkiga och rutinmässiga när de har överskridit 1-års-gränsen men just nu pekar allt på motsatsen och det är ju bara awsome.