the wandering daughter

Jag stod iallfall på altanen med en cigg i den ena handen och ett glas rödvin i den andra och så kom jag plötsligt att reflektera över vart jag befinner mig i livet just nu. Jag blev positivt överraskad över hur tillfreds jag kände mig med det mesta. jag har sjukt mycket i skolan som jag känner mig stressad över och som jag måste få gjort men samtidigt, jag vet ju att allt sånt där löser sig på nåt magiskt sätt och dessutom har jag bara några få månader kvar nu och sen är det över. Jag saknar jonas. men samtidigt, vi ska ses om två veckor och det är ju rätt gött att se fram emot den där efterlängtade kramen och pussen i nacken. Jag är pank. men samtidigt, det här är de sista månaderna i mitt liv som jag bara kan glida runt och ändå klara mig hyfsat på de pengar som bara ramlar in på kontot varje månad så det är bara att njuta av flowet. och så en annan sak.. även om det vore fint med pengar, jag slipper jobba och det är värt en del skramlande i fickorna efter småmynt till det där sista ciggpaketet.

som sagt, jag är överraskad över hur jag lyckas vända saker som känns jobbiga till något positivt ikväll. mina tankar är som tagna ur en mia törnblom-bok och jag skulle gärna förbli såhär, jag får nog forsätta på min lyckobringande diet helt enkelt,