the wandering daughter

verkligen ganska mycket bakis också. Jag förstår inte riktigt, jag brukar ju aldrig må illa och må såhär dagen efter? eller jag gjorde inte det förut iallafall men de sista gångerna så har jag varit zombie och till och med mått lite illa när jag känner lukten av KAFFE. det är ju hemskt!? det kanske är ett tecken på att man bli äldre som stina så klokt sa? för otränade ögon ser jag föresten tydligen så pass gammal ut att jag skulle kunna ha ett barn som gick på dagis.. förra veckan när jag hoppade in några timmar på ett dagis kom nämligen rektorn fram och småpratade med mig lite och sedan slängde hon fram punchlinen: "på vilken avdelning har du ditt barn då?". jag blev mycket chockad och obekväm men kunde tillslut få ur mig att jag var vikarie, inte hade något barn på någon avdelning och inget barn överhuvudtaget. dags för 20-årskris snart kanske?